Yes, I am..

Let's just say I was a bit under the bottle.

Och ja, nu har jag inte suttit på MSN på typ.. 4 dagar.
Fascinerande.
Höll på att vika mig för frestelsen men insåg att jag inte orkade när jag insåg att jag skulle behöva ladda ner programmet igen.
Bra grej fan!
Jag är för lat för att utagera.
Isn't it lovely?

Just nu är jag rätt uttråkad, ingenting händer och ingen svarar i telefon.
Kanske ska åka iväg till Falun ändå?
Nää..
Den 14:e.
Alltså.
Iofs.
Jo.
Näe.
Ja!
Fan..

Helvete.

Jaja.

Skit också.


Men okej.
Såhär.

Jag har inte alls mått bra på sistone.
Fast det skriver jag inte här, för det.. är inte så kul att läsa.
MEN.
Jag har tränat regelbundet och.. jag tror att det börjar synas!
Det känns definitivt i musklerna.
:D

Hur som helst..
Jag åker den 25:e har jag bestämt.
25/8 -09.

Då flyttar jag till Toronto.

Undrar hur jag ska göra med mina saker, men det löser sig.
Jag är inte orolig.
För en gångs skull.

Jag har tänkt på en grej..
Jag försöker alltid regissera mitt liv.
Skriva manus, regissera, redigera och spela.
Men jag kom på..
Att.
Ens enda uppgift i livet är att spela sin roll på bästa möjliga sätt.
Jag kan inte ta ansvar för andras problem eller brister.
Inte ens om de gäller mig.
Jag kan göra mitt bästa för att vara det bästa jag kan vara bäst på.
Jag kan inte jämföra mig med andra, jag kan aldrig bli som någon annan.
Jag kan bara vara mig själv. Och existera som den jag är.
Och. Om någon har något problem med det så är det deras problem, inte mitt.
Skulle jag vara snickare skulle jag försöka vara den bästa snickaren i världen.
Inte målare. Makes sense?

Jag är lycklig över det jag har framför mig.

Men, egentligen så existerar inte framtiden.
Och inte heller det som skett innan.
Det är bara nu som finns.
NU finns, det är det enda substantiella.
Och det enda viktiga.
Och det är faktiskt en väldigt bekväm och skön insikt.

Av alla saker jag oroar mig för så kommer hälften aldrig hända och den andra hälften hända vare sig jag oroar mig eller inte, så varför oroa sig?

Man kan inte ens räkna med att solen går upp i morgon.
Det är vetenskapligt sannolikt, men inte teoretiskt.
Dvs.
Flippar man ett mynt 7 ggr och det de första 6 gångerna landar med kronan upp, så är oddsen för att den kommer göra det igen lika stor som den är varje gång. 50%.

Det är verkligen inte en pessimistisk tanke.
Det är en optimistisk tanke!
För det betyder att jag kan njuta av att solen är uppe just precis nu och inte ens fundera på om den kommer gå upp i morgon också.

Väldigt filosofiskt inlägg det här blev, men det är skönt att skriva av sig lite.
Mina fingrar har saknat tangentbordet.

Så för att komma tillbaka till det där med att man bara kan vara den bästa skådespelaren och göra den rollen man är given på bästa sätt, så är det faktiskt så att man får ta dagen som den kommer.
Livet är nyckfullt och kommer så förbli.
Och jag vet att jag kommer överleva och må bra, och om jag inte gör det så vet jag iallafall att jag slapp oroa mig på vägen.


Haha!
Tänk om man kunde leva som man lärde..
Det ska jag nog försöka..
;)